Snart dags igen
Tentapluggandet går sakta framåt, idag är det slutspurten inför tenta nummer två. Än finns hoppet att klara tentan, men dock är det denna som det är största risk att jag failar. Hur som är det ändå värt ett försök!
One down, two to go
En av tre tentor skrivna, känns ju toppen! Det ska nog bli en examen till mig också en vacker dag.
Sedan sist
Jag känner att jag är typiskt sämst på att uppdatera här, man kan ju tro att det inte händer något spännande i mitt liv. Så kanske är fallet, men de senaste två veckorna har ändå varit någolunda händelserika ändå.
Det blev till att köa till UK, men jag pluggade inte det minsta. Fick mina biljetter och innan jag kröp ner i sängen för välbehövlig sömn tog jag tag i att ringa vårdcentralen/sjukgymnasten. Fick sova i en och en halv timme innan de ringde upp och jag fick en tid en vecka senare.
Helgen kom och med den [hg]:s p-fest. Jag var lite tråkigt och hoppade lekarna på dagen och gick bara på sittningen. Dessutom höll jag igen på alkoholen så min stackars redan överförfriskade bordsherre fick i sig mer än vad som kan ha varit nyttigt.
Två dar senare var det dags för nästa festlighet: Valborg. Jag, Claudia och Jesper knåpade ihop en picknick till oss plus Victoria, Kim och David. Den mest episka picknicken i hela trädgårdsföreningen om ni frågar mig. Kvällen spenderades på Akuten (festen, inte sjukhustet).
Resten av veckan bjöd på flitigt pluggande, en tur på stan och lite träning. Mitt knä slutade ju så klart att göra ont ett par dar efter att jag ringde vårdcentralen, så jag gav mig ut på en löprunda i hopp om att det skulle börja värka igen. Men icke, så i fredags när jag besökte sjukgymnasten fick man snällt tala om att det ju inte gjorde ont just nu men att det gör det annars. Tror min kropp känner på sig att jag ska träffa en läkare och blir frisk för stunden. Är liksom inte första gången den gör så mot mig. Men sjukgymnasten lät sig inte luras av min kropps försök till att spela frisk utan konstaterade att jag hade något som jag tror att han kallade patellofemoralt smärtsyndrom. Ja, jag kan minnas det fel, men jag kommer ihåg att han så något om patella (som betyder knä), något om låret (femoralt betyder tydligen lår enligt en viss läkarstudent) och smärtsyndrom. Resten lät jag google fylla i åt mig. Det betyder väl om jag förstått rätt att mina muskler kring knät är mesigt svaga vilket gör att knäskålen inte riktigt rör sig i den bana den ska röra sig i utan lite utanför. Så jag fick ett gäng styrekövningar som ska göras varje dag vilket helt enkelt ska råda bot på det hela.
Helgen inleddes sedan med UK på fredagskvällen, vilket resukterade i en snuvig och frusen Malin. Kan även konstatera att jag inte alls behöver dricka för att bli full, enerigdryck funkar precis lika bra. Typ. Hög på socker är bra mycket trevligare iaf dagen efter. Lördagen bjöd på en tur på stan och sedan Baljans p-fest. Passade på att mumsa i mig maten, få en liten present för att jag jobbat så länge samt gå hem tidigt så att jag var pigg och utvilad inför söndagens styrelsemöte.
Råkade inleda veckan med lite sovmorgon, men kompenserade det med en tur i spåret. 3,5km avverkades, vilket känns lite deprimerande då jag ska klara av milen om tre veckor. Lär ju gå... bra... Hur som, nu ska jag ta tag i denna måndag, det vankas plugg och kanslimöte!
Det blev till att köa till UK, men jag pluggade inte det minsta. Fick mina biljetter och innan jag kröp ner i sängen för välbehövlig sömn tog jag tag i att ringa vårdcentralen/sjukgymnasten. Fick sova i en och en halv timme innan de ringde upp och jag fick en tid en vecka senare.
Helgen kom och med den [hg]:s p-fest. Jag var lite tråkigt och hoppade lekarna på dagen och gick bara på sittningen. Dessutom höll jag igen på alkoholen så min stackars redan överförfriskade bordsherre fick i sig mer än vad som kan ha varit nyttigt.
Två dar senare var det dags för nästa festlighet: Valborg. Jag, Claudia och Jesper knåpade ihop en picknick till oss plus Victoria, Kim och David. Den mest episka picknicken i hela trädgårdsföreningen om ni frågar mig. Kvällen spenderades på Akuten (festen, inte sjukhustet).
Resten av veckan bjöd på flitigt pluggande, en tur på stan och lite träning. Mitt knä slutade ju så klart att göra ont ett par dar efter att jag ringde vårdcentralen, så jag gav mig ut på en löprunda i hopp om att det skulle börja värka igen. Men icke, så i fredags när jag besökte sjukgymnasten fick man snällt tala om att det ju inte gjorde ont just nu men att det gör det annars. Tror min kropp känner på sig att jag ska träffa en läkare och blir frisk för stunden. Är liksom inte första gången den gör så mot mig. Men sjukgymnasten lät sig inte luras av min kropps försök till att spela frisk utan konstaterade att jag hade något som jag tror att han kallade patellofemoralt smärtsyndrom. Ja, jag kan minnas det fel, men jag kommer ihåg att han så något om patella (som betyder knä), något om låret (femoralt betyder tydligen lår enligt en viss läkarstudent) och smärtsyndrom. Resten lät jag google fylla i åt mig. Det betyder väl om jag förstått rätt att mina muskler kring knät är mesigt svaga vilket gör att knäskålen inte riktigt rör sig i den bana den ska röra sig i utan lite utanför. Så jag fick ett gäng styrekövningar som ska göras varje dag vilket helt enkelt ska råda bot på det hela.
Helgen inleddes sedan med UK på fredagskvällen, vilket resukterade i en snuvig och frusen Malin. Kan även konstatera att jag inte alls behöver dricka för att bli full, enerigdryck funkar precis lika bra. Typ. Hög på socker är bra mycket trevligare iaf dagen efter. Lördagen bjöd på en tur på stan och sedan Baljans p-fest. Passade på att mumsa i mig maten, få en liten present för att jag jobbat så länge samt gå hem tidigt så att jag var pigg och utvilad inför söndagens styrelsemöte.
Råkade inleda veckan med lite sovmorgon, men kompenserade det med en tur i spåret. 3,5km avverkades, vilket känns lite deprimerande då jag ska klara av milen om tre veckor. Lär ju gå... bra... Hur som, nu ska jag ta tag i denna måndag, det vankas plugg och kanslimöte!
