.......
Idag är jag inte alls på bra humör. Inte alls...
Självklart kunde jag inte somna, så med lite tur fick jag väl en timmes sömn. För somnade gjorde jag väl, mer eller mindre strax innan klockan ringde vid sex. Och självklart (med tanke på hur trött man blir av att inte sova på över 40 timmar) vaknade jag inte riktigt till liv då klockan ringde, utan sov vidare i ytterligare 40 minuter. Så, eftersom min kära cykel strejkar genom ett punkterat hjul va jag riktigt sen. Superstressad hinner jag både duscha och äta frukost innan jag kollar upp busstiderna. Det visar sig att det ska gå en buss 07.39, vilket ju va mycket senare än vad jag trodde. Så jag andades ut och tog det lite lugnt, och gick till bussen i utsatt tid. Tjugo minuter senare har buss-jäveln inte kommit...
Klockan är över åtta och jag är djupfrusen innan bussen dyker upp och jag är inte lite sen (tacka vet jag akademisk kvart). Sedan när jag tänker hoppa av vid valla för att ta 202:an upp till universitetet, ja gissa om inte den bussen åker precis innan min buss hunnit stanna... Så jag fortsatte till nästa hållplats och fick gå hela vägen från McDonalds till b-huset...
Otroligt nog va jag bara ca fem minuter sen, men detta va tillräckligt för att jag skulle bli utan labbpartner på min första programmeringslabb. Så det tog mig säkert en timme att försöka lista ut hur jag skulle komma igång över huvud taget. Tur att det fanns folk att fråga om hjälp, även om man fick klara det mesta själv. När jag väl kommit igång med programmet gick det tack o lov bra att "programmera".
Nu tänker jag skolka från lektionen i analys och åka/gå hem och sparka lite på cykeln, samtidigt som jag ännu en gång försöker laga punkan. Ska även kolla om mina kombos kunnat samsas om någon tapet så jag äntligen kan lämna tillbaks tapetproverna och ringa tapetseringsfirman. Sedan ska jag plugga makroekonomi, under förutsättningen att jag inte somnar, samtidigt som jag ska tvätta och städa klart. Frågan är vad som kan hända för att rädda denna redan usla dag... *mummel*
Självklart kunde jag inte somna, så med lite tur fick jag väl en timmes sömn. För somnade gjorde jag väl, mer eller mindre strax innan klockan ringde vid sex. Och självklart (med tanke på hur trött man blir av att inte sova på över 40 timmar) vaknade jag inte riktigt till liv då klockan ringde, utan sov vidare i ytterligare 40 minuter. Så, eftersom min kära cykel strejkar genom ett punkterat hjul va jag riktigt sen. Superstressad hinner jag både duscha och äta frukost innan jag kollar upp busstiderna. Det visar sig att det ska gå en buss 07.39, vilket ju va mycket senare än vad jag trodde. Så jag andades ut och tog det lite lugnt, och gick till bussen i utsatt tid. Tjugo minuter senare har buss-jäveln inte kommit...
Klockan är över åtta och jag är djupfrusen innan bussen dyker upp och jag är inte lite sen (tacka vet jag akademisk kvart). Sedan när jag tänker hoppa av vid valla för att ta 202:an upp till universitetet, ja gissa om inte den bussen åker precis innan min buss hunnit stanna... Så jag fortsatte till nästa hållplats och fick gå hela vägen från McDonalds till b-huset...
Otroligt nog va jag bara ca fem minuter sen, men detta va tillräckligt för att jag skulle bli utan labbpartner på min första programmeringslabb. Så det tog mig säkert en timme att försöka lista ut hur jag skulle komma igång över huvud taget. Tur att det fanns folk att fråga om hjälp, även om man fick klara det mesta själv. När jag väl kommit igång med programmet gick det tack o lov bra att "programmera".
Nu tänker jag skolka från lektionen i analys och åka/gå hem och sparka lite på cykeln, samtidigt som jag ännu en gång försöker laga punkan. Ska även kolla om mina kombos kunnat samsas om någon tapet så jag äntligen kan lämna tillbaks tapetproverna och ringa tapetseringsfirman. Sedan ska jag plugga makroekonomi, under förutsättningen att jag inte somnar, samtidigt som jag ska tvätta och städa klart. Frågan är vad som kan hända för att rädda denna redan usla dag... *mummel*
Kommentarer
Trackback
