Vinterns offer
Vid lunchtid idag skulle jag upp till skolan för att jobba. Och med jobba menar jag faktiskt jobba och inte plugga, det ni :P Hur som så var jag lite sent ute och tänkte att jag nog skulle ta cykeln bara för att försäkra mig om att inte komma för sent. Eftersom cykelvägarna i ryd inte direkt varit helt framkomliga nu i vinter har cykeln fått stå och jag har prommenerat till och från skolan istället. Ganska snabbt konstaderade jag att cykeln nog inte riktigt var funktionsduglig, det gick nämligen inte att trampa! Det visade sig att cykelkedjan rostat sönder... Ärligt talat förstår jag inte riktigt hur det gått till. Cykeln har ju varit frusen, och då borde den väl inte kunna rosta?
Nåja, helt förvånad är jag ju inte, den var rätt rostig sista jag använde den, vilket var vid nyår nån gång. Det intressant är att den blev rostig efter att snön och kylan kom. Hade den rostat sönder i oktober november nån gång hade det känts mer förståligt.
Nu är nog syrran jätteförskräckt och muttrar surt för sig själv att jag allt är skyldig henne en ny cykel, eftersom cykeln i fråga faktiskt är hennes. Nu är det väl inte helt sant, hon lämnade den ju här i Linkan och for iväg till London, så hon kan ju va glad att jag ser efter den åt henne. Men, kära systeryster, jag har faktiskt tänkt försöka fixa kedjan. Funkar det inte att smörja den (tveksamt eller hur?) så ska jag se om jag kan skruva dit en ny.
Tänkte passa på att köpa en ny stänkskärm till min egna cykel också så jag kan börja använda den sen, så kan syrrans cykel få åka hem och bo hos pappa. För om den ska stå obevakad här hemma hos mig så lär den sluta upp som min gamla (och väldigt trasiga) cykel gjorde: stulen/bortforslad/borttrollad.
Och förresten, jag kom i tid till jobbet ändå :)
Nåja, helt förvånad är jag ju inte, den var rätt rostig sista jag använde den, vilket var vid nyår nån gång. Det intressant är att den blev rostig efter att snön och kylan kom. Hade den rostat sönder i oktober november nån gång hade det känts mer förståligt.
Nu är nog syrran jätteförskräckt och muttrar surt för sig själv att jag allt är skyldig henne en ny cykel, eftersom cykeln i fråga faktiskt är hennes. Nu är det väl inte helt sant, hon lämnade den ju här i Linkan och for iväg till London, så hon kan ju va glad att jag ser efter den åt henne. Men, kära systeryster, jag har faktiskt tänkt försöka fixa kedjan. Funkar det inte att smörja den (tveksamt eller hur?) så ska jag se om jag kan skruva dit en ny.
Tänkte passa på att köpa en ny stänkskärm till min egna cykel också så jag kan börja använda den sen, så kan syrrans cykel få åka hem och bo hos pappa. För om den ska stå obevakad här hemma hos mig så lär den sluta upp som min gamla (och väldigt trasiga) cykel gjorde: stulen/bortforslad/borttrollad.
Och förresten, jag kom i tid till jobbet ändå :)
Kommentarer
Trackback