Blodomloppet
I början av året fick jag ju den briljanta idén att jag skulle springa Blodomloppet. Jag fick dessutom anmälningsavgiften i födelsedagsprsent. Det var inte heller den korta varianten som jag ville springa. Å nej, jag tänkte ge mig på en mil när jag ändå var i farten. Jag resonerade ju lite som så att jag hade ju gott om tid att träna inför detta.
Men som vanligt går tiden på tok för fort och innan man vet ordet av så är det bara någon vecka kvar och man har ännu inte ens provat på att springa en mil. Därför sprang jag min första mil, någonsin, i torsdags, under självaste Blodomloppet.
Målet, redan från dag ett, var inte någon specifik tid på milen, utan att bara ta sig runt och det helst utan att stanna längs vägen. Nu blev det två snabba stopp, nämligen vid varje vätskekontroll. Visade sig vara väldigt krånglit att springa och dricka vatten samtidigt. Utöver detta höll jag ett lungt och jämt tempo genom hela loppet.
Pappa sprang också loppet, men startade i den andra startgruppen tio minuter efter mig. Jag räknade blint med att han skulle hinna ifatt mig någon stans efter sju kilometer, men det dröjde ända till ca 500 meter innan mål. Då hakade jag på honom i ett försök att få en bättre tid. Dock sprang han ifrån mig, men bara med kanske 10 sekunder. Men det var bra att jag fick någon att försöka springa ifatt så att jag orkade höja temopt på upploppet.
Målet var ju som sagt att lyckas ta mig runt en mil. Mitt andra mål, som jag hade tänkt ta tag i till hösten var att springa milen på under en timme. Visade sig att jag nog får fundera ut ett nytt höstmål...
Den slutliga tiden? 57:07!
Men som vanligt går tiden på tok för fort och innan man vet ordet av så är det bara någon vecka kvar och man har ännu inte ens provat på att springa en mil. Därför sprang jag min första mil, någonsin, i torsdags, under självaste Blodomloppet.
Målet, redan från dag ett, var inte någon specifik tid på milen, utan att bara ta sig runt och det helst utan att stanna längs vägen. Nu blev det två snabba stopp, nämligen vid varje vätskekontroll. Visade sig vara väldigt krånglit att springa och dricka vatten samtidigt. Utöver detta höll jag ett lungt och jämt tempo genom hela loppet.
Pappa sprang också loppet, men startade i den andra startgruppen tio minuter efter mig. Jag räknade blint med att han skulle hinna ifatt mig någon stans efter sju kilometer, men det dröjde ända till ca 500 meter innan mål. Då hakade jag på honom i ett försök att få en bättre tid. Dock sprang han ifrån mig, men bara med kanske 10 sekunder. Men det var bra att jag fick någon att försöka springa ifatt så att jag orkade höja temopt på upploppet.
Målet var ju som sagt att lyckas ta mig runt en mil. Mitt andra mål, som jag hade tänkt ta tag i till hösten var att springa milen på under en timme. Visade sig att jag nog får fundera ut ett nytt höstmål...
Den slutliga tiden? 57:07!
Kommentarer
Trackback
