Så var det dags

Snart ska jag bege mig ner på stan för mitt möte/intervju. Är inte speciellt nervös än, har snarare intagit någon form av lugn uppgivenhet. Det finns liksom inte så mycket jag kan säga eller göra för att ändra utgången av mötet, antigen så får jag jobbet eller så får jag det inte. Hur som så brukar jag nog kunna göra ett gott intryck på intervjuer, det handlar bara om att ha turen att vara den som gör bäst intryck. Och det kan jag ju inte påverka speciellt mycket.

Wish me luck!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0