Dumle

Det ringde på dörren för ett tag sedan då jag fortfarande låg nerbäddad i sängen och försökte njuta av de sista minuternas sömn. Studsade upp yrvaket och svor lite tyst för mig själv att hantverkare inte kan respektera tider. David, som jag trodde redan hade gått, stod vid dörren som han inte riktigt vågade öppna och undrade om vi väntade besök. Nej, inte idag, men imorgon. Och mycket riktigt var det just hantverkarna som stod utanför dörren och undrade om de kunde dyka upp lite senare. En dag för tidigt. Vilken tid det skulle bli verkade de inte heller helt överens om, en sa nio, den andra framåt tio, elva. Meddelade att vi skulle bort på eftermiddagen och precis när vi stänger igen dörren hör jag någon av dem säga att de har ju nyckel så de kan komma in. Eh, nej och åter nej. Ni får inte komma in här om jag inte är hemma. Men innan jag hann säga det var dörren stängd och hade försvunnit iväg. Typiskt.

 

Jag hade ju tänkt hinna ut och springa idag på förmiddagen men eftersom jag inte vet när hantverkarna dyker upp så skjuter jag på det och passade på att duscha nu istället. De ska nämligen fixa med tröskeln till just badrummet. Kan bli lite svårt att få duscha i fred då.

 

För övrigt är det nog bra att jag inte springer idag. Var och simmade med Li och Daniel i förrgår och jag har fortfarande ont i knät. Japp, just precis. I knät. Vem var det som sa att simning skulle vara skonsamt? Hursom så vet jag ju varför jag har ont och jag kan nog förstå att jag fick ont så som jag sprattlar med benen när jag simmar. Det får helt enkelt bli en till dags vila innan jag anstränger knät igen.